All the things that I say, will someday

... fade away...

Är det någon mer än jag som inte vet hur mycket av allt man behöver på en vecka? eller är jag totalt handikappad när det kommer till att leva en vecka hemmifrån. Jag är inte ett dugg petig på morgonen, jag går helst upp på gränsen till försening och sen lullar dagen på oavsett om jag vill eller inte! En kopp kaffe sen är man igång liksom. Vilket slutar i flera koppar och some times way too late och man ligger där i sängen klarvaken och räknar ner timmarn och tänker WHY did I do this to myself? typiskt ju när man ska vara effektiv hela dagen lång. Sen när man precis håller på att se john blund så kommer nån älskad granne och släpar sina fötter utanför fönstret och man är tillbaka till ruta ett - vänster - höger - ryggläge - höger - vänster. Nån falsk inbillning att man somnar nog på sidan, nej ryggen, nej andra sidan. Ska man gå upp och hämta stekpanna och slå in framloben med? Nu ska jag packa vidare för min vecka in the big city! ^__^

ANYWAY! it's the world that's confused! Not me, never ME!

you don't see me that way.
You hear the words that I say,
you just tell me my heart's in the right place,
it's the world that's confused,
and it's never too late,
to save a hopeless case.

The truth is that I'm self-destructive,
I'm insecure,
I'm out of focus.
The truth is that I've had enough
but you still help me.

Kommentarer
Postat av: Sara

Ja, du är nog lite handikappad hähä ;)

Postat av: tessan

du, hade det så skojs där borta =)

2009-05-08 @ 11:21:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback